Höst

Jahapp, det var väl omöjligt att undvika (även om jag gjorde tappra försök) men nu är det höst. Regnrusk och blåst. Det enda jag får fram är den där känslan av vemod som infinner sig inom en. Tur att det snart är slut på vardagen. Jag hoppas dock på fint väder imorgon.

Så, ännu en sak som gjorde mig misspepp är det faktum att min kollega nog gått och brutit foten. Skulle ta en löptur igår och trampat snett. Så today its just me and myself 😦 men det går det med. Inget jag är ovan med! Synd att det skulle krocka med löneutbetalningarna men jag kommer överleva 🙂

Kent & Frank

Jag var hos läkaren igår. För er som inte känner mig så bra så han ni inte märkt av min intensiva sida. Jag har liksom ett ständigt tryck över bröstkorgen.

Nu vet jag ju hur panikattacker fungerar men detta är inte samma. Pratade hur som med min läkare som sätter in mina gamla tabletter. Inte ens 2 månader fick jag vara fri från dem. Men jag ska börja ta dem idag och på måndag borde jag märka någon form av resultat. Att inte få sova och bara stressa är så svårt.

Fördel tabletter: får sova, stressen släpper lite, känner viss sinnesfrid.

Nackdel tabletter: avsaknad hunger, extremt viktigt med exakta rutiner.

Aja, det här ska nog sluta bra. Det hoppas jag verkligen. Jag har för mycket att leva för.

This mess we’re in…

Det finns saker som inte ens går att uttrycka. Det finns riktigt dåliga människor men så finns de där lite mer speciella, fina människorna som man inte kan låta bli att tycka om.

”I would do everything for you, but I won’t do that” som Meatloaf gapade om när jag var liten.

Det är tur att jag har de finaste människorna i mitt liv dock. Våga vara tacksam. Så är det.

Blixt & Duns

Vilken sjukt sjuk dag.

Till att börja med kan vi väl ta upp katastrofvädret som bröt ut strax efter lunch. Det bländade likt miljontals kameror var riktade mot en och ljuset smattrade mot ögonen. Och på det världens dunderdån! Jag var så sjukt orolig eftersom vi trots allt arbetar i ett stort glashus. Tur nog är det inte ”mer” än 7 våningar högt men ändå. Den enda tryggheten är ju att om det kommer att slå ner så blir det i någon annan byggnad. Med tanke på läget är ju vårat kontor knappt högre än en villa. Haha.