Höst

Jahapp, det var väl omöjligt att undvika (även om jag gjorde tappra försök) men nu är det höst. Regnrusk och blåst. Det enda jag får fram är den där känslan av vemod som infinner sig inom en. Tur att det snart är slut på vardagen. Jag hoppas dock på fint väder imorgon.

Så, ännu en sak som gjorde mig misspepp är det faktum att min kollega nog gått och brutit foten. Skulle ta en löptur igår och trampat snett. Så today its just me and myself 😦 men det går det med. Inget jag är ovan med! Synd att det skulle krocka med löneutbetalningarna men jag kommer överleva 🙂

…jag vill bara inte leva

Låg och läste ett helt kapitel till när jag skulle sova. Det finns så många känslor som kommer fram. De där man aldrig får tala högt om.

Kärlek. Kärlek till sig själv. Det som låter så egoistiskt och som man aldrig ska säga högt. Det finns alltid människor som kan ta det på fel sätt.

En ganska självkritisk syn dyker upp när man läser. Det faktum att vi spelar ett spel. Man låtsas bry sig. Man låtsas vara intresserad. Man talar helst inte om sig själv. Vill inte att det finns några bilder som kan sparas för historien.

Och nu är jag inte deprimerad. Snarare åt det andra hållet.

Tror att jag ska fortsätta med min egen bok ikväll. Göra något vettigt istället för att glo på Big Brother som en annan idiot. Det är bara inte värt det.

Om 2 timmar har jag lönesamtal också. Jag kommer lägga fram att jag tycker att jag förtjänar betydligt mer i lön än jag förtjänar idag med tanke på mina arbetsuppgifter. Även om man älskar det så vill man ju även känna det i plånboken. Så är det bara.

Demensen

På ett pendeltåg mot hemmets kalla vrå. Mot en kväll fylld med dammsugning, våttorka golv och matlagning. Skulle helst föredra att bara lägga mig och blunda.

Jag känner mig så förvirrad. Det är, så att säga, lite mycket just nu.
Jag stressar inombords. Vill helst bara åka tillbaka till istiden och göra likt björnarna och ta till en riktigt lång sömn.

Kommer inte ens ihåg om jag tagit min medicin idag. Antar att jag kommer bli varse när jag kommer hem.

Känner förövrigt vemod. Lyssnar på Kris Åström, Cristian Kjellvander och Kent och känner mest för att gråta lite.

Trots att man fått höra av flera kollegor att man ser ”jävligt fräsch ut” idag så känner jag mig så ful. Så värdelös.

Okej, 5 min kvar nu. Bäst att mentalt förbereda mig på att komma hem.

I’m going home, going home

På fredag kväll tar jag mitt pick och pack och åker norröver. Förhoppningsvis är pappa hemma då så jag kan hjälpa honom.

Det gör ont inom mig att han ska behöva lida så. Det känns deprimerande.

Men säg det dåliga som inte har något gott med sig?! Jag får möjlighet att handla på mig massa mat till min mamma. Glutenfritt är bra.

Nu ska jag handla mat och så ska jag baka!