Festredo

Nu sitter vi på väg mot julfesten. Ska bli trevligt att dricka glögg och äta gott.

Annonser

Lättnad

Satt och pratade med Yvonne, mitt unionen-ombud, vilket kändes som en lättnad. Jag berättade om hur jag kände och hur dåligt jag faktiskt mått av den överhängande stressen att tvingas till det jag inte känner mig redo att prata om.

Hon var avslappnad och visade mig omtanke och medkänsla. Jag har ingen plikt att berätta om vad som händer i mitt liv om jag inte vill. Så länge det inte blir en självskaderisk kan de inte tvinga mig.

Tro det eller ej, fick kontakt med 3 jättetrevliga tjejer som jag satt med. De var såklart ca 20 år. Men supertrevliga och behandlade mig som en i gänget.

I många situationer känner jag mig tafatt och instängd i ett skal. Den spralliga tjejen kommer och går, den arga är nästan borta. Alltid något positivt iaf! Vet att det är mediciner som gör att man blir så men det känns ändå bra.

Det är så man vänder en ganska dålig kväll till något positivt. 🙂