02:12…

Är på besök hos min mormor men kan inte sova. Tankarna spinner i huvudet. Jättejobbigt. 

Jag ligger och grubblar för fullt så har inte fått en blund. Jag får inte ihop detta. Varför ska det vara så svårt det där med kärlek? 

I torsdags tog det nästan slut. Vi bråkade men bestämde oss för att inte ge upp. Vi älskar ju varandra och det är fortfarande möjligt för oss båda att anpassa oss till varandra. 

Vi är väldigt olika varandra till sättet men varför ska det hindra egentligen? Det finns ju något annat där. Kemi. 

Men så blev det jobbigt i telefon under kvällen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag vill inte vara utan honom och han säger iaf att han känner likadant men efter mina erfarenheter så väntar jag bara på att han ska krossa mitt hjärta. Säga att allt var ett skämt. Att han inte alls känner som han säger. Att det bara var ett tidsfördriv. Hur ska jag orka med detta? 

Penibel situation. Och feg som jag är så funderar jag på att göra slut för att förekomma honom. Så tänker inte en normal människa?! Jag är inte klok. Men jag har stora ärr sedan tidigare. Så vad gör en?