Illamående

Sjukt jobbigt. Jag mår jättedåligt. Psykiskt. Det är en sån dag. En dag som ändå kändes bra till en början men som nu bara känns hopplös. Sådär som att saker gör ont. För jag har mått så bra senaste tiden även om det varit jobbigt och stressigt men nu är det förbi. Tryggheten. 

Förhållande?

Det där med relationer är svårt. Riktigt svårt. Och samtidigt så befriande. 

Idag så redde vi ut ett och annat. Vi båda vill vara tillsammans men jag backar av rädsla. Och när jag blir rädd vill jag bara springa. Bara det att just i detta fallet vill jag inte springa. Jag vill bara vara nära. Hålla om. Bli kramad. 

Men frågan nu är om jag klarar av ett uppbrott. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv och nu ska jag även involvera en person till. 

Hur detta kommer att fortlöpa är det nog ingen som vet men om jag inte tar en chans nu så finns det risk att jag förlorar något som kan bli riktigt bra. Knepigt. Och märkligt. 

Egocentrisk?

Jag var omedvetet elak ikväll. Otroligt onödigt gjort men tänkte mig inte för hur saker och ting kunde låta i någon annans öron. Jag har blivit så otroligt egocentrisk. Eller har jag varit sån i hela mitt liv? Ganska korkat att börja tänka på nu såhär mitt i natten så heja mig. 

Att våga?

Okej. Så nu är det en hel halv evighet sen jag skrev något här. Kanske mest för att jag inte riktigt vetat var jag ska börja. Nåväl, jag får väl göra ett försök att skriva så att tankarna lägger sig. 

1. Det finns en fin människa i mitt liv. Självklart finns det flera men just denna människa har fått mig att må (läskigt) bra under de två senaste veckorna. Jag är rädd, det erkänner jag, men livet handlar ju om att våga. Och nu känner jag att jag är redo för det.

2. Det är en hel del tumult i min familj. Min kära farbror har gått och blivit sjuk. Det verkar som att han åkt på en hjärntumör och vid hans ringa ålder (fyller 77) så går det oftast bara åt ett håll. Fel håll. Varför förstår jag verkligen verkligen inte. Förjävligt!

3. Hälsan. Min sjukskrivning har blivit förlängd. Detta för att jag dels ska hinna med de behandlingar jag redan får men även för att inte riskera att jag totalkraschar och sedan inte kan ta mig upp igen. Min kontakt med sjukvården är väl, ptja, intensiv. Och med det kommer också en hel del jobbiga känslor. 

4. Sömnen. Ångesten. Tankarna. Jadu, hur tänker du egentligen? För som nu, just nu, så kan jag inte sova pga att tankarna spinner. Jag känner en oro inombords. Kanske mer än någonsin. Men känslan har samtidigt försvunnit för stunden när jag sovit med punkt 1. Trygghet. Det är verkligen inget att underskatta. Men läskigt. Jag har blivit vän med sömnproblemen men nu är det som att när personen ligger bredvid mig så känns allt mycket lättare. 

5. Kär? Nej. Förälskad? Vete tusan alltså. Jag känner någon form av pirr men samtidigt så är det tryggheten som får mig att gå omkring med ett leende på läpparna. Att känna att en ska ha någon att krama. Att vakna upp och bara se varandra i ögonen utan att det behöver yttras några ord. Det är som att jag blickar in i en människas själ. Om det nu fungerar så? Känns iaf som det.

6. Stress. När jag pratar med ‘hen’ (märkligt ord för en än märkligare situation) så är det som att jag blir så påverkad av vad som händer och att situationen i sig är otroligt, well, jobbig och stressig. Jag känner att saker och ting går alldeles för fort och att jag inte hittar nödbromsen men när vi är tillsammans så känner jag sällan av den. 

Sååå… 2 helger på rad har jag mått bra. Nervös, sjukt nervös, men ändå lugn. Och oavsett vad som händer mellan mig och personen jag pratat om så kommer vi bli bra vänner (även om det kanske blir lite ansträngt efter denna period) och fortsätta umgås. 

Nåväl, nu har jag strösslat lite med mina tankar om mitt liv. Just idag. I detta nu. Känslan av att vara tillfreds med sig själv. Manna för själen. 

Yop yop på er (om ni finns där ute)! 😘