Från extas till rock bottom

Jag hade en så sjukligt jäkla fantastisk fredag. Såg så många bra akter och blev varm i hjärtat. För nog för att jag är alldeles för gammal för det här med att åka på festival och leka i leran så var det perfekt med en dag. Även om nu sömnen fick ta stryk. Shit the same.

Hur som så kändes lördagen som en rackarns käftsmäll. Jag har varit så utmattad. Min kropp vill inte lyda mig. Mitt huvud har svävat iväg till andra breddgrader.

Nu sitter jag på tåget och ska ha möte kl 15 på scfä. Ett litet steg. Sen ska jag träffa den enda människan som stöttar mig i detta. Hom är guld värd! Iaf en stjärna 🌟

Annonser

Mental utmattning

Just nu känns det som att hela mitt liv är en jäkla nedräkning. Både positivt och negativt. 

Såg hela mitt trasiga liv rasa förbi igår kväll. Det blev bara för mycket. Varför är det så många fel på mig och ingen annan? Och hur kommer det sig att jag inte får vara ‘normal’? Normalt normal. Det stör mig. Rejält.

Under morgondagen dyker mina föräldrar upp igen. Då är det bara på med smilet och nicka och le. För jag tänker inte förstöra deras semester. Det finns så få dagar en får med dem och det kan hända så mycket på vägen så vill inte bekymra dem. Jag vill att vi ska ta tillvara på de få dagarna…