Ofrivilligt vaken

Rubriken säger allt.

Redan vid 20.30 under kvällen var jag trött och eftersom det är fredag tänkte jag få unna mig att sova tidigt.

Så jag tog min stilnoct samt en sobril för att komma i rätt mood. Plockade fram min älskade eye pillow från frysen och la mig ner för att få somna.

Nope. Det var som att kroppen spritter men hjärnan har ingen möjlighet att kontrollera den. Så…

Runt klockan 01 så gick jag och tog åter en sobril samt en halv stilnoct för att lättare vaggas in. Men nej.

Klockan är ni strax efter 5 och jag ligger fortf och vrider och vänder på mig. Så snart är det ingen idé längre. Ska ut och promenera på morgonen så kanske ska ta det om en timme om jag inte hamnat i coma that is.

Jag vill typ gå upp och äta fil bara för att dämpa tröttheten men det känns onödigt. Ännu en sväng med tandborsten dessutom.

Så… jag får väl snart ställa mig naken på balkongen och vråla ut min frustration.

Kul liv. Hoppas N och P har det bra med ett kontrollerat alkoholintag.

God natt då…

Bensodiazepiner och Zolpidem

Japp. Det är jag och mina vänner från förr som umgås denna natt. En trött flicka här. 4 härjande piller i kroppen…

Har nämligen tagit 20g av bensodiazepiner och 20g av Zolpidem och har sömnat 4 ggr nu mellan 23 och 01.50 oh happy times.

Jag kan inte ge mig på att städa mitt i natten pga dammsugaren och inte baka då det krävs hushållsassistent eller åtminstone en elvisp eller stavmixer.

Så. Hur fasen mycket ska krävas för att kroppen ska ta hand om mig.

Vilken dos är egentligen normal? Och vad bygger detta påstående på?

Men nu, 02.19 så försöker vi igen!

Vänner och/eller fiender

Egentligen finns det inte så mycket på den punkten.

Bra människor tycks dra sig till mig nån gång per årtionden. Men däremot förvånansvärt många icke-vänliga människor.

Jag har få men riktigt bra vänner. Har även den andra sorten. De som en ler och nickar med. De, där svaret lika gärna är ”bra” eftersom det inte finns något genuint intresse.

Tack till alla fina vänner och även till er som aldrig finns där. Tack vare er skulle jag inte sett det som är äkta.

Tamam

Dessa handläggare…

…den handläggaren på FK som var så rar mot mig i somras är inte så rar nu. Pratade precis i telefon med henne men denna gång var hon uppe i varv, hade en hård ton och var helt enkelt bitchig mot mig i telefon. Kul att jag slussas runt som en gummiboll.

Jag la nämligen fram att
– hej, jag heter >-< och du är nog min handläggare så jag vill bara kolla ett par saker med dig.

HL – nej, du har någon annan nu. Du får kotakta HL2 istället.

Jag – men jag får ett meddelande om att HL2 ligger hemma sjuk och är förhoppningsvis tillbaka måndag morgon.

HL – Ja, det står att HL2 försökt nå dig igår men inte fått svar.

Jag – jag hörde meddelandet några minuter över tre. Och HL2 slutade kl tre.
HL – ja, det är inte jag du behöver fråga detta till. Det finns på hemsidan.

Jag – men det finns inga svar där.

HL – jaja. Såhär är det iag. Du får INTE rehabersättning.

Jag – men du skickade med en sådan blankett för mig att fylla i?! Varför skulle du annars gjort det?

HL – jag var inte med på mötet så jag vet inte. Det är praxis och du kommer inte få utnyttja det iaf. Du har din ersättning. Punkt slut.

…och där nånstans la jag bara på. Jag står som ett frågetecken just nu. Verkligen. Är det någon människa som faktiskt vet något om hur en ska bli behandlad av FK? Eller är jag lägre ställd nu. Jag och mina 65% ersättning?

Kroppsliga bevis

Japp. Klockan är nu 04:24 och här ligger jag i sängen och vrider och vänder på mig.

Att pojkarna åkte hem i söndags och det kändes helt fantastiskt bra. Sov någorlunda gott och slappnade av.

På morgonen skulle jag dock upp för att gå till min nya samtalskontakt, Werner (och Werner) men när jag kom dit fanns jag inte uppskriven på schemat. Så jag gick hem. Vad skulle jag gjort?

Fick sedan tag på Werner per telefon och fick då veta att patienten på min tid hade ställt in så hade visst kunnat träffa min psykolog. Men jag hade tur och fick komma under lunchen. Supersnällt!

Fast kände som ett ganska onödigt möte när jag var så uppåt. Stark utifrån och in! Fast å andra sidan fick jag ett tips till Spotify. 🙂

Fast varför får jag inte sova nu? Jobbig fråga. Är piggare än en igelkott och har väl någon form av sockerkoma! Har omedvetet glömt att äta idag. Först för att jag tänkte sova 30 min när jag kom tillbaka. Vilket även gjorde att jag sov till 19. Och då fixade jag ihop en knäckig äppelpaj. Så glömde även det där middagsmålet…

…but doesn’t matter now.

Skit samma. Nu ska jag duscha!

ETT ÅR SENARE

Idag är det årsdag för mig. Fantastiska underbara årsdag. Dagen jag hamnade på sjukhus. Dagen som kom att prägla hela 2014.

Det har varit en lång resa. Där huvudvärken fortfarande är huvudrollsinnehavare. Jag är fortsatt sjukskriven men med reducerad ersättning. Jag brottas psykiskt med dödsångest. Den förföljer mig och vissa dagar drar jag mig för att träffa människor eftersom det finns en stor risk att jag inte kommer kunna dölja tårarna.

Ändå så säger alla att jag ser så glad ut. Det är svårt att rättfärdiga konstant huvudvärk när alla bara ser leendet på mina läppar.

Idag är en dag jag skulle behöva vara ensam på. Tyvärr är detta omöjligt då jag har 2 pojkar som spelar dataspel hos mig. De har nu varit här i 14 dagar och totalt förstört min dygnsrytm. Jättejobbigt. Men som tur är har jag meddelat att datorstugan stängs på söndag. Jag orkar alltså inte med mer av allt detta.

Nästa vecka väntar nya läkarbesök, nya aktiviteter och en lång väntan på dö… nej. Ska inte tänka så. Men ibland är det svårt att skingra tankarna.

Nu måste jag försöka äta. Inte varit speciellt duktig på det de senaste dagarna/veckorna. Aptiten finns inte där.

Men ja. Nu får dagen starta helt enkelt. Toppen. Matané…

Sjukskrivningsförvirring och LPT

Jahapp.
Igår (måndag) fick jag hemskickat mitt läkarintyg från mötet i torsdags…

På mötet bestämdes det att jag endast skulle vara sjukskriven på heltid februari ut. Ärligt talat tyckte jag att det var lite väl snålt eftersom jag även ska gå på arbetsterapi 1 gång/v samt KBT 2ggr/v framöver. Utöver detta psykolog och läkarbesök. Vi bestämde att jag därefter skulle jobba 25% fr o m 1 mars.

Men så fick jag som sagt läkarintyget per post och då stod det genast heltid till 30 mars! Och därefter 25% t o m 26 april.

Den största förvåningen var ändå att den läkare jag hade noll förtroende till ändå fixade detta. Denna läkare som struntade i allt som heter sekretess när vi hade samordningsmöte. Något som hon självklart kommer anmälas för.

MEN NU: LPT
Jag har aldrig varit i kontakt med det men nu finns det en person i min närhet som är i behov av detta enligt personens familj och vänner. Det handlar om en person som vägrar gå till psykolog, använda någon typ av medicinering, har rejäla utbrott och är mytoman ut i fingerspetsarna. Den jag talar om duschar i flera timmar, kräks när ingen ser/hör och som både kastat glas på människor och slagit hål i väggar. Frågan är väl eg; är denna en person de skulle lägga in under LPT? Dessutom bör det nämnas att vederbörande var på g att hoppa framför ett pendeltåg. Hade det inte varit någon som förhindrat det på perrongen så skulle den inte finnas mer.

Ja. Tankarna fortsätter att snurra i mitt huvud. Men tids nog… tids nog…