Skakande natt

Ja, eller natt och natt. Klockan är snart 6 och här sitter jag framför tv’n och skakar av ångest.

Under 2 dagar har jag mått jättedåligt. Om några timmar ska jag nämligen gå bort till sjukhuset med min chef för möte med fk och läkare. Snälla, låt dem ge mig rätt till fortsatt sjukpenning. Utan ersättning kommer det inte ta lång tid innan jag tvingas flytta. Suck.

Såhär ser iaf min vinter/vår ut:
Veckobunden besök hos psykolog
Ny MR
Besök till neurologen
Påbörja KBT 2 dagar i veckan
Veckobesök hos fysioterapeuten
Verksamhet med arbetsterapeut 1 dag i veckan
Ingående undersökning för ev ledsjukdom

Och så eventuellt det sista, den delen jag borde tagit tag i redan för några år sen. Det är dags nu… har inte intagit föda på 5 dagar med undantag för i tisdags när jag åt sallad till lunch.

Har ärligt talat inte varit sugen. Jag är bara fylld med min ångest.

Så nu ska här A N D A S
Istället för panikångestattacker till ”vanliga” ångestattacker…

Förskräckelsens vecka

Joråsåatte…

Kl är 03:22 natten mot måndag och denna vecka kommer vara en jobbig en.
Om knappt 3.5h ska jag börja med att tvätta. Blir 3 maskiner så det är nog inte så farligt. Hoppas jag. Efter detta ska jag duscha och göra mig iordning för att åka till stan för plågsam smärta. Vilket är bra. Förutom att det är smärta involverad. Och sen ikväll kommer min sis för att umgås och mysa. Någonstans där ska jag även skriva ihop ett mail med stor betydelse för mitt liv och välmående.

På tisdag ska jag träffa min psykolog. Prata om vad vi ska göra för att komma framåt. Och att förbereda mig för torsdagen. Ångest bara av tanken på det.

På onsdag ska jag försöka att vila upp mig och dessutom göra allt för att övervinna ångesten. Våga att inte skrota omkring.

Och på torsdag – dagen jag bävar inför. Det är dagen som det beslutas hur vi ska ta allt vidare med i princip vad som kommer prägla detta år. Detta 2015.

– Vad händer då?
Jo. Ska ha ett möte med min arbetsgivare, min fk-handläggare samt  min sympatilösa, psykopatiska läkare på psyk. Där kommer vi gå igenom allt som händer, uppifrån och ner. Min neurolog, som jag tycker skulle vara den som egentligen skulle ge adekvata rapporter, är inte inbjuden.

Kommer jag få fortsatt sjukpenning? Sjukersättning? 80% eller 65% eller kanske ingenting? Jag bävar. För hela vinter, vår och kanske sommar kommer att vara fylld med olika möten och ”aktiviteter” såsom arbetsterapi, kbt på ångestenheten etc. Så ja, mitt mål är att komma tillbaka på 25% vi får se om jag lyckas bara…

Sen kommer helgen och då blir det återhämtning. Beroende på vad som händer.

Om det blir katastrof av allt har min vän, smekt, lovat att hjälpa till med att anmäla detta till patientårdsnämnden. Han är riktigt bra insatt i hur en tar det vidare. Tur i oturen att hans mor gått igenom samma. Men 10x värre.

Men tydligen måste nu kroppen få sin vilja igenom och att jag blundar en stund…

Flykten

Idag har varit en tumultartad dag.

Till att börja med ska jag nu få testa ett tyngre kedjetäcke på hjälpmedelcentralen. Fått en inbokad tid med min arb.terapeut. hon är väldigt bra. Snäll. Hon valde dessutom att skriva upp mig på kö till arbetsträning genom kreativa timmar. Två timmar varje torsdag. Jätteskönt. Rutin känns så viktigt just nu.

Sedan var det min samtalskontakt. Känner att vi inte klickar på samma sätt som min förra. Men hon är mer saklig. Också skönt. Fick mig att betala för en app (vilket jag ALDRIG gör) för inre frid. Lugnade ner min ångest. Allt som funkar är bra för mig!

Och imorgon väntas det frivilligt undersökning av sidogaddarna. Känns som att de börjar flytta sig.

För ca 5 min sen fick jag dessutom ett samtal från en vän som frågade om han kunde bo här. Vilket är självklart såklart. Han mår upp och ner. Blir bra så.

Så klockan är nu 00:47 och blev klarvaken. Tiptop!

Jaså, en SÅN natt

Frustration. Frustration x 100.
Kl är halv 3 och här ligger jag klarvaken.
Trots att jag tagit till alla mediciner för att underlätta dessa får så kan de kanske ha dragit dit gräset är grönare.

Känns halvkul. Jag ska nämligen upp och laga mat och sen spendera stora delen av dagen hemma hos den blivande bruden. Kommer nog bli sent. Den sista personen som trillar in lär komma vid 20 så kanske kan gå 21. Å andra sidan har jag inga måsten på tisdag förutom massage på em. Det kan jag leva med.

För övrigt har jag nu kollat in några avsnitt av Blå Ögon och är hooked. Så otroligt välgjord SVENSK produktion.

Så… hur många gånger vänder sig en tumlare på en natt?

sömnen kommer och sömnen går

Okej. Nu håller jag på att implodera över mig själv.
Under 2 dygn som jag inget alls men så hände det där fantastiska med att somna runt 20:30-21:00 och vakna 09:00 och dessutom utvilad. Då ville jag peppa mig till att jag skulle ställa in en korrekt dygnsrytm.

Ikväll blev jag sömnig vid 21 och tog då alla mediciner och kröp isäng strax efter 22. Jag var sååå nära att somna när någon av de äldre i byggnaden valde att höja volymen på TV’n. En sak är iaf säkert: bara för att en är 80+ så kan de härja när jag vill sova. Fy fan. Nu har vi hittat ett fel på att bo i en pensionärsrik förening. I vanliga fall är de så tysta och snälla (förutom ett fåtal som, om jag ska vara elak, borde flytta 1.5m ner i marken…

Hur som helst så är klockan snart 4 och här ligger jag och ugglar in i paddan. Hurra. Har ni tips hur jag lättast kan däcka (har redan tagit maxdos av sömnisar och lugnande) så skicka ett mail eller sms eller så…

Det flygande tyngdtäcket…

Okej. Jag älskar verkligen mitt kedjetäcke när jag sveper det om mig MEN jag verkar få superkrafter under nätterna (när jag förhoppningsvis sover) då täcket flyger runt. Så, jag behöver kanske ett tyngre täcke men jag mår ju bättre när jag får svepa detta om mig… hur ska jag förklara detta? Ska jag testa på ett täcke som är dubbelt så tungt? Paniktankarna flyger omkring mig. För jag kan väl ändå inte få låna två olika täcken samtidigt? För mig låter det iaf fel. Men ska prata med Arb.terapin och se vad de tycker. Önskar det fanns ett på sex kilo. En mjukare övergång. Men whatever.

Sen så grubblar jag en hel del om min framtid. Jag lider av extrem dödsångest som äter upp mig, ofrivillig OCD, sorg inombords och en ensamhet som ibland äter upp mig. Jag har fina vänner, det är inte det. Men det är inte lätt att sätta sig in i hur en annan kan tänka.

Nästa problem är det där med ersättning från fk. Den tidsfrist som alla ges för att bli friska. Jag är långt ifrån att bli bättre från min huvudvärk och detta låter ju tragiskt, nästintill som att jag skulle fuska. Men nej, jag utnyttjar inte systemet som en igel. Jag vill bara komma tillbaka till mitt vanliga liv! Ge mig möjligheten så ska jag bräcka er som misstror mig!

Men ja… nu är klockan snart 03:30 och jag ska försöka sova på mina tabletter. Så… snark!

2015 – kan det bli rätt någongång?

Förra året kantades mest med sjukhusvisiter, kamper för mitt välmående kontra vårdens ”möjligheter” och utblanda min värld till detta men PLUS alla knark som jag behöver.

Jag har inte riktigt förstått varför någon frivilligt stoppar i sig sånt. Men ok. Jag är inte torsk på heroin. Bara en koncentrerad smärta. Men någon som kan stå emot. Det är något jag kan vara stolt över.

På fredag ska jag ringa till min mottagning och be om en hejdundrans sats med flummismediciner. Och lite annat.

Så. Ja nu är det 2015 och jag lever ⭐️❄️🎉 ✨🙊🌟👬👭 💍💎

Sååå. Here we go again!